Det är så inte min dag idag. Försov mig 10 min i morse så fick i sjuk stress göra mig i ordning. Halvspringer till tåget och står där och väntar och väntar. Klockan blir 58 och sen blir den 05 och då beslutar sig skånetrafiken för att meddela att tåget är instället. 10 fucking minuter efter tåget skulle ha kommit??? Jävla puckon. Fick iallafall kuta hem igen så jag kunde åka med mamma till centralen. Var på centralen 07:40 och ser att bussen skulle komma 44 skit bra tänkte jag. Kom bussen 44? NEJ naturligtvis inte. Den kom 58 och eftersom att det var 11 minusgrader imorse och jag inte hade hunnit tina sen jag stod och vänta på tåget så var det ingen direkt behaglig väntan när man stod där i 18 fucking min och vänta på en fucking buss.

Och när då bussen kommer så är det 100 pers som ska på bussen samtidigt. Inga sittplatser över för Fija inte. Så man står där ihopa tryckt i ett hörn och ber om nåd att det ska gå fort som fan nu. Men ne. Trafiken var caos och jag stod i det jävla hörnet i 20 minuter. Sen ut i kylan igen kändes som om min näsa och mina ben skulle hoppa av så kallt det var.

Nu är klckan snart 11 och jag börjar få igång cirkulationen igen =) Har fått i mig min redbull och 3 cigg nu =) Så nu får man bara hoppas på  att resten av dan kommer att bli bättre =)

Onsdag idag bara 2 dagar kvar att jobba sen är det äntligen helg igen.

Har nu bara 300 kr kvar på kontot och det ska gå till cigg så jag klarar mig i 2 veckor tills lönen kommer. Önska mig lycka till liksom :P

Känns allvarligt som om man inte har några vänner kvar :S hel skum känsla.

Inte en jävel hör av sig och jag hör bara av mig till dom som jag pallar bry mig om. Men inte ens dom hör av sig om inte jag gör det. Sjukt tråkigt.

Är det de nya modet nu? Att ha den inställningen att inte palla höra av sig till folk? Och sen sitta och klaga över att det aldrig är nån som hör av sig? Hur jävla idiotiskt är inte det?

Jag är sån att jag tycker ändå att dom flesta jag "umgås" med har så jävla mycket dom gör om dagarna att jag tycker faktiskt att dom kan höra av sig till mig när dom har tid att ses överhuvudtaget, för helt serigöst alla som är vän med mig borde veta att jag gör inte ett skit om dagarna efter jobb. Så jag tycker iallafall att det är bättre att alla upptagna människor hör av sig till mig när dom har tid. Men tyvärr är det ju ingen som gör det, utan istället så går alla runt och bölar över att vi aldrig ses och sen kommer den välkända frasen:

"Vi får ta och ses någon dag"
Och då svara alltid jag ja klart vi kan hör av dig när du har tid.

Men hör dom av sig?

Nej naturligtvis inte. Det är bara ett sätt att  visa att man inte glömt bort någon, men att man egentligen inte har tid och att man vill att den andra ska höra av sig..

Och jag är så sjukt trött på det. Jag sitter gärna hemma vecka ut och vecka in det gör mig inget tycker bara det är tråkigt att verkligen ingen tar sig tid att höra av sig och fråga om man ska hitta på nått kul till helgen eller bara träffas en stund efter jobb och snacka eller ta en fika eller nått. Men det får man väll stå ut med nu att det är så det är.  =)

Jag blir så frustrerad på dig ibland.

Fattar inte hur du tänker. Du kommer och säger en sak till mig men du gör en annan. Och jag som verkligen ville hjälpa dig en sista gång. Men sorry vet inte om jag kan det nu. Tycker det är fel. Och att du får skylla dig själv om det händer igen eftersom att du är så korkad och går tillbaka till det skitet igen. Men det är ditt val, Fine. Men jag tänker inte komma dit där och sitta där och försvara dig sålänge du inte vet bättre än att hålla dig borta. Varför lägger du inte ner hela grejen om du ändå tänker fortsätta vara med skiten? Hade blivigt 10 ggr lättare för alla då eller hur?

Om det jag fått höra inte är sant är det en annan grej men varför skulle dom ljuga? Känns inte lönt liksom det är ingen stor grej, förutom när det kommer till det faktum att jag är inblandad. Om detta är sant kommer jag berätta det för "pip pip" nästa gång dom frågar mig om det. Och det är serigöst för ditt eget bästa jag gör det om det kommer till den punkten.

Det har varigt jävligt svårt för mig att hantera allt vi har gått igenom nu. Jag kommer inte kunna förlåta dig för det, men du betyder fortfarande en del för mig så det är därför jag bryr mig. Det är därför jag alltid har ställt upp för dig.. Men om du inte vet ditt eget bästa efter allt du gått igenom, så är du fan mer korkad än vad jag trodde..

Äntligen är det dax för farmors fiskgratäng. It's to die for :P

Humlan ska me också. =)

Blir säkert trevligt. Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra efter det :P Men det kommer väll :P

Tror jag börjar bli förkyld =( Inte bja orkar inte vara sjuk hela tiden, för det känns allvarligt som om jag är sjuk HELA tiden.

Magen börjar antligen bli bättre men får fortfarande sina ryck när jag bara vill gråta av all smärta. Men får hoppas att det också går över snart.

Why would you not just disappear from my brain, my life and my hart?

I can't take this anymore now. Please just leave me for myself..

.

.

.

.

.

.

Once upon a time there was a girl
In her early years she had to learn
How to grow up living in a war that she called home
Never know just where to turn for shelter from the storm
Hurt me to see the pain across my mother's face
Everytime my father's fist would put her in her place
Hearing all the yelling I would cry up in my room
Hoping it would be over soon

Bruises fade father, but the pain remains the same
And I still remember how you kept me so afraid
Strength is my mother for all the love she gave
Every morning that I wake I look back to yesterday
And I'm OK

I often wonder why I carry all this guilt
When it's you that helped me put up all these walls I've built
Shadows stir at night through a crack in the door
The echo of a broken child screaming "please no more"
Daddy, don't you understand the damage you have done
To you it's just a memory, but for me it still lives on

Bruises fade father, but the pain remains the same
And I still remember how you kept me so, so afraid
Strength is my mother for all the love she gave
Every morning that I wake I look back to yesterday

It's not so easy to forget
All the lines you left along her neck
When I was thrown against cold stairs
And every day I'm afraid to come home
In fear of what I might see there

Bruises fade father but the pain remains the same
And I still remember how you kept me so afraid
Strength is my mother for all the love she gave
Every morning that I wake I look back to yesterday
And I'm OK
I'm OK

Igår va det annietime =) Såg film och hade trevligt =) Hade tyvärr fruktansvärt ont i magen så var nog inte den trevligaste.

Somnade runt 3 vaknade vid 7 av att faris ville ut. Somnade om en liten stund men fick riktigt ont så jag satte mig och tycte synd om mig själv med cigg och missade avsnitt av andra avenyn <3

Nu är klockan lite över ett och jag ska snart in och duscha, sen ska jag försöka äta igen och sen blir det nog en runda till med älskling innan jag ska fly härifrån innan Göran kommer tillbaka.

Sen ska jag antingen hem eller till bagdad och hitta nån dum jävel att umgås med en stund. Behöver lite uppmuntran tror jag. Är lite halvt nere. :/

Helt serigöst? Fattar ingenting, vad är det med mig. Jag tycker att allt går så fort idag och så tittar man på klockan så det som känns som 2 timmar är bara 20 minuter :S Tror serigöst att någonting är fel på mig :S

4 timmar och 40 min typ till jag slutar..

Fan vad deprimerande.

Shit sen är det bara torsdag också :O Aaaahhhhh jobba en dag till? Jag kommer så inte överleva om det ska fortsätta att gå såhär långsamt :(