Detta jävla namnet förföljer mig haha.

Som alla vet så kallas jag ofta bitch. Och ja jag kan ju inte annat än att hålla med vissa gånger :P. Men nu har detta öknamnet förföljt mig till jobbet haha.

Jag är EMC Malmö's Största Bitch hahahaha.

Ganska flum. 

En sak som man måste ta på EMC är att man måste kunna ta att folk driver med en non stopp hela tiden varje dag. Mina brister som alla terrar mig för är mina redbull, mina cigg och att jag alltid är trött haha. Det är alltid samma sak varje morgon samma kommentarer och kommentarerna blir bara värre och värre ju längre dagen går haha. Idag så hade jag inte med mig nån redbull till jobb. Vilket orsakade en väldigt ostabil känsla på jobb. Jag var inte vaken, inte trevlig och hade inget tålamod alls för brödrosten eller något annat heller för den delen. Folk fick göra saker själv och alla var idioter. =) Haha efter utbrottet på brödrosten och idiotförklaringar på några människor så bestämde sig killarna för att lägga ihop pengar till en redbull till mig :D haha så jävla underbara dom är ibland. Räddade lätt hela min dag :P Senare blev det ju dock ännu fler kommentarer än vanligt antagligen så har jag ett hemskt beroende av redbull som gör att jag är en hemsk och obehaglig bitch som folk blir rädda för när jag inte fått min redbull. Hmm tror dom överdriver lite men ja jo min dag funkar inte utan cigg och redbull. Vilket är ganska hemskt. Så nu har jag erkänt. JAG ÄR BEROENDE AV REDBULL OCH JA DEN STYR MITT LIV. HAHA

Fan vad jag hatar mitt tråkiga liv ibland.

Man ser liksom alla runt omkring en som går vidare med sina liv och som verkligen är lyckliga.

Jag fick den frågan för ett tag sen. "Är du lycklig?"

Jag kunde inte svara på den frågan utan att tänka till och inser sen att nej jag är nog inte det. Vist har jag folk som är stolta över mig och tycker att mitt liv är så mycket bättre nu än vad det var förr.

Men ska jag vara ärlig så var jag så fan mycket mer lycklig förr än vad jag är idag.

Jo vist jag har ett jobb som jag trivs med, en lägenhet som hur mysig som helst, några få vänner som jag bryr mig om och som jag vet om att dom bryr sig om mig. Jag har en mamma som är så stolt över mig och som gör allt för min skull. Jag har min hund som betyder allt för mig och så mycket mer här i livet som jag uppskattar. Men ändå kan jag inte påstå att jag är lycklig. Jag känner mig konstant ensam trots att jag verkligen trivs med att vara själv ibland så känner jag bara att det har blivit lite för mycket ensamtid nu. Jag vill inte vara ensam längre. Jag vill hitta på saker. Jag vill sitta och snacka skit över en fika med mina polare. Jag vill ut och resa, jag vill ha någon nära.  Jag vill göra något med mitt liv helt enkelt. Men dom där jävla pengarna gör det jävligt svårt. Kan inte göra ett skit för mig själv bara för att jag har helt enkelt inte råd. Sen är jag väll vad man kan kalla ett hopplöst fall när det kommer till relationer. Kvittar om det är med vänner, familj eller med pojkar. Det är något som inte stämmer. Vilket göra mig så jävla frustrerad. Känns bara som att allt var mycket bättre förr. Allt var mycket lättare och roligare. Förstår inte vart den delen av mig tog vägen. Fattar egentligen inte hur fan jag har kunnat bli så som jag är idag. Det är liksom rena motsatsen av vad jag vad förr. Och jag retar ihjäl mig på detta. Jag vill vara en av dom som har gått vidare och hittat sig själv och trivs med sitt liv. 

Just nu känns det som att jag har ett halvt liv kvar till jag kommer vara där.

Nej ett nytt umgänge, ny kropp och några hundra miljoner på kontot så kanske man blir lycklig. Eller vad vet jag.