Detta jävla namnet förföljer mig haha.

Som alla vet så kallas jag ofta bitch. Och ja jag kan ju inte annat än att hålla med vissa gånger :P. Men nu har detta öknamnet förföljt mig till jobbet haha.

Jag är EMC Malmö's Största Bitch hahahaha.

Ganska flum. 

En sak som man måste ta på EMC är att man måste kunna ta att folk driver med en non stopp hela tiden varje dag. Mina brister som alla terrar mig för är mina redbull, mina cigg och att jag alltid är trött haha. Det är alltid samma sak varje morgon samma kommentarer och kommentarerna blir bara värre och värre ju längre dagen går haha. Idag så hade jag inte med mig nån redbull till jobb. Vilket orsakade en väldigt ostabil känsla på jobb. Jag var inte vaken, inte trevlig och hade inget tålamod alls för brödrosten eller något annat heller för den delen. Folk fick göra saker själv och alla var idioter. =) Haha efter utbrottet på brödrosten och idiotförklaringar på några människor så bestämde sig killarna för att lägga ihop pengar till en redbull till mig :D haha så jävla underbara dom är ibland. Räddade lätt hela min dag :P Senare blev det ju dock ännu fler kommentarer än vanligt antagligen så har jag ett hemskt beroende av redbull som gör att jag är en hemsk och obehaglig bitch som folk blir rädda för när jag inte fått min redbull. Hmm tror dom överdriver lite men ja jo min dag funkar inte utan cigg och redbull. Vilket är ganska hemskt. Så nu har jag erkänt. JAG ÄR BEROENDE AV REDBULL OCH JA DEN STYR MITT LIV. HAHA

Fan vad jag hatar mitt tråkiga liv ibland.

Man ser liksom alla runt omkring en som går vidare med sina liv och som verkligen är lyckliga.

Jag fick den frågan för ett tag sen. "Är du lycklig?"

Jag kunde inte svara på den frågan utan att tänka till och inser sen att nej jag är nog inte det. Vist har jag folk som är stolta över mig och tycker att mitt liv är så mycket bättre nu än vad det var förr.

Men ska jag vara ärlig så var jag så fan mycket mer lycklig förr än vad jag är idag.

Jo vist jag har ett jobb som jag trivs med, en lägenhet som hur mysig som helst, några få vänner som jag bryr mig om och som jag vet om att dom bryr sig om mig. Jag har en mamma som är så stolt över mig och som gör allt för min skull. Jag har min hund som betyder allt för mig och så mycket mer här i livet som jag uppskattar. Men ändå kan jag inte påstå att jag är lycklig. Jag känner mig konstant ensam trots att jag verkligen trivs med att vara själv ibland så känner jag bara att det har blivit lite för mycket ensamtid nu. Jag vill inte vara ensam längre. Jag vill hitta på saker. Jag vill sitta och snacka skit över en fika med mina polare. Jag vill ut och resa, jag vill ha någon nära.  Jag vill göra något med mitt liv helt enkelt. Men dom där jävla pengarna gör det jävligt svårt. Kan inte göra ett skit för mig själv bara för att jag har helt enkelt inte råd. Sen är jag väll vad man kan kalla ett hopplöst fall när det kommer till relationer. Kvittar om det är med vänner, familj eller med pojkar. Det är något som inte stämmer. Vilket göra mig så jävla frustrerad. Känns bara som att allt var mycket bättre förr. Allt var mycket lättare och roligare. Förstår inte vart den delen av mig tog vägen. Fattar egentligen inte hur fan jag har kunnat bli så som jag är idag. Det är liksom rena motsatsen av vad jag vad förr. Och jag retar ihjäl mig på detta. Jag vill vara en av dom som har gått vidare och hittat sig själv och trivs med sitt liv. 

Just nu känns det som att jag har ett halvt liv kvar till jag kommer vara där.

Nej ett nytt umgänge, ny kropp och några hundra miljoner på kontot så kanske man blir lycklig. Eller vad vet jag.

Är så jävla trött på folk.

Vad är det svåra med att vara ärlig?

Jag har aldrig varit den som har svårt för att vara ärlig just på grund av att jag tycker inte att det finns någon anledning till att ljuga.

Men antagligen så är jag en på miljonen.

Vilket känns ganska bra ändå. Men som ändå får en att tänka till.

Igår skulle det bara bli en chillkväll hemma med krille och pillan.

Slutade med att vi var 8 pers här hemma.

Sjukt jobbigt eftersom att vissa människor bara inte fattar ordet NEJ!

Men fuck it liksom tänker jag. Pallar liksom inte när folk ska bli fucking griniga.

Slutade med att jag satt och söp skallen av mig.

Ingen aning om varför ganska jobbigt faktiskt.

Anyhow så gick idioterna ganska tidigt. Antar att dom fatta att jag inte ville ha dom här eftersom att jag bara var social mot 1 människa och sket i resten.

Men jag hade kul iallafall and that's all that mathers =D

Fille är seriöst en helt underbar dude =D

Har sagt det innan också men fan har bara så jävla kul med den grabben.

Räddade lätt kvällen igår =D

Har funderat på detta ganska länge nu.

Min 20 års fest. Sitter och funderar på om man ska uninvite some people

Känner liksom inte för att ha människor här som inte är här min skull.

Egoistiskt? Jepp all the way babe.

Känns ju ganska kul att vissa människor har svarat kanske men dom har inget att göra den dagen. Varför in i helvete inte bara säga: Fija jag vill inte komma. Eller: Fija jag vill helst inte komma men om jag inte hittar nått roligare att göra så kommer jag gärna.

VA ÄRLIG FÖR FAN!!!

Som om att jag bryr mig om eller varför ni kommer liksom?

Det ända jag bryr mig om är dom männirkorna dom skiter i den gratis alkoholen vilket kanske ligger på 5 - 6 pers och sen dom som jag seriöst vet om kommer bara för min skull och för att ha en trevlig kväll.

Alla andra idioter som jag bara bjöd för att jag har kul med dom, det känns inte lika kul att bjuda dom längre..

Nej tror jag måste tänka igenom detta en gång till. =)

Annan kul grej är hur folk utnyttjar att jag är så snäll =P

För antagligen har jag en tendens till att vara det ibland.

Som igår bara som exempel.

Folk har blivit så vana vid att jag alltid bjuder och att det är okej att göra vad dom vill hemma hos mig.

Sen var in i helvete folk har fått för sig det ifrån är ju en helt annan sak.

Själv har jag en jävla respekt för folk som vågar vara ärlig och generösa för antagligen så är det inte speciellt smart att vara det eftersom att folk bara tar det förgivet tillslut..

Kanske dax att börja få folk till att börja bjuda tillbaka?

Haha vilket skämt det är, känner fan ingen som har råd med det haha.

Aja nu ska jag ändra min inbjudnings lista.

Och ni som får besked om att ni inte är välkommna jag hoppas verkligen att ni tänker efter och fattar varför.

Och ni som jag faktiskt tycker om vi ses den 2:e =D

Annars så går väll livet ganska bra just nu.

Har sjukt ycket på jobb vilket jag trivs ganska bra med trots att det är sjukt jobbigt.

Ska ha lönesamtal nu nästa vecka. Håll tummarna =D

Har blivit medlem i facket så om jag inte får den lönen jag vill ha så skulle dom hjälpa mig =D För antagligen så ligger jag 4000 kr under det jag ska tjäna.

Aja nu blir det frukost =D

Sen ska man börja städa och sen blir det myskväll =D

Vet inte hur mycket mer jag orkar nu.

Att jobba ihop med min så kallade "pappa" tar verkligen alla krafter av mig.

Det blir bara värre och värre för varje månad.

Orkar inte ens försvara mig längre utan istället är jag bara tyst.

Men om jag inte säger något så är jag helt plötsligt uppkäftig?

Så nu när jag svarar håller jag bara med honom istället för att stå upp för vad som är rätt.

- Nej jag fattar ingenting du har rätt  jag är fan helt jävla dum i huvudet.

- Ja jag har gjort fel inte du.

- Ja jag är trög och helt värdelös.

- Nej jag borde verkligen inte jobba här.

- Nej men det är klart att det är jag som har fel.

Så låter det varje jävla vecka nu för tiden.

Orkar liksom inte säga imot längre som jag gjorde innan.

Sitter bara och hoppas på att han försvinner.

Bara slutar att existera i mitt liv.

Har varit hemma nu sen i tisdags. Känner bara att jag måste få en paus från det helvetet på jobb ett tag. Bara få ladda upp batteriet. Mår verkligen så jävla kasst nu på grund av han så det har börjat att ta på mig psykiskt igen. Mår illa varje gång vi bråkar. Spry och får huvudvärk. Helt jävla sjukt om jag får säga det själv.

Men det är väll för att jag inte riktigt är den personen som kan hantera korkade människor.

Och det är exakt vad han är. En riktigt dum jävla korkad idiot. En jävla besserwisser på hög nivå. Det värsta av allt tror jag nog är att jag innerst inne bara vill gå tillbaka i tiden när vi var en familj. Göran, Eva, Ph och jag. Vi hade det verkligen riktigt bra. En riktig familj liksom. Och sen får man redan på att allt bara va en stor fet jävla lögn.! Allt jag fick reda på om han och hans liv förstörde precis allt. Han är ingenting i mina ögon idag. Han är bara nån idiot jag jobbar med och tyvärr pappan till min lillebror. Jag mår så jävla dåligt varje dag för att jag vet om att min lillebror tvingas leva med honom. Han vill ju inte bo där. Jag ser sakta hur han blir mer och mer lik mig så som jag var i den åldern. Och det är fan inte lätt att bara stå här och inte kunna göra ett jävla skit åt saken. Hade jag kunnat hade jag sagt åt honom att bara packa sina saker och flytta in med mig. Men nu går det ju tyvärr inte till så.

Ibland sitter jag bara och fantiserar om hur underbart mitt liv hade varit om jag hade sluppit honom i mitt liv. Om mamma bara hade lämnat honom och sen inte försökt att tvinga mig på honom. Hon gjorde dock vad hon tyckte var rätt. Hon ville att jag skulle ha en pappa och hon ville att han skulle vara en del av mitt liv. Men som jag har fått höra nu på senare tid så var det ju faktiskt jag som förstörde hans liv. Han ville inte växa upp, inte ta ansvar eller något ännu värre. Ta ansvar för någon annan än sig själv. Nej han ville ju bara festa, knarka och hänga med sina polare. Som han alltid gjort och som antagligen alltid kommer att göra. Är så sjukt trött på att höra alla sitta och försvara honom. Folk som inte vet vem han egentligen är. Och jag äklar mig själv när jag verkligen sitter där och håller käften om allt jag vet. Bara för att på något sätt vill jag inte att alla ska vet hur han egentligen är. Jag vill inte att alla ska bli lika svikna som jag blev.

Dagen då jag hittade amfetaminet hemma och sedan konfronterade honom glömmer jag aldrig. Jag bad honom att aldrig höra av sig till mig igen. Han sa okej.

OKEJ!!!?

Sen blev det många förklaringar om att han inte hade ett problem med droger mm. Sen ännu fler lögner om att han hade kastat allt, slutat helt mm. Men han ville fortfarande inte gå på behandlingshem eller på något sätt bevisa att han slutat. Inte heller gå ur klubben mm.

Just fin farsa det där.

Nej fan jag måste verkligen lära mig att inte ta åt mig. Och att inte bry mig längre.

För jag orkar verkligen inte med det här längre!

Ibland undrar jag vilken ålder folk har som jag umgås med.

Känns konstigt nog som om man har ett umgänge på 14+.

Eller umgänge kan jag väll inte kalla det eftersom att jag sorgligt nog inte umgås med folk längre.

Just på grund av deras ständiga bevis på omognad.

Jag kallas antagligen tråkig och har helt plötsligt blivit konstig. Whats up with that?

Jag har ett jobb? Vet ni vad det är? Börjar starkt tvivla på att folk vet det.

Jag har inte tid, råd, ork eller intresse av att sitta och supa eller "hitta på saker" mitt i veckan. Sorry! Jag pallar en middag, en fika kanske, sitta och chilla hemma och snacka skit. Mer än så pallar jag inte efter en arbetsdag på ett minimum 10 till 11 timmar.! Efter jobb är det gymmet i ca 2 timmar och sen ska man handla och fixa med lägenheten. Testa det och se om ni pallar sitta och supa, umgås och vara social hela veckan och sen "festa" och hitta på saker på helgen..

Och om ni pallar det så verkligen från mitt hjärta grattis =).

Men jag gör inte det. Och om ni då vill kalla mig "konstig", tråkig mm. Gör ni så.

Bevisar ju bara ännu en gång hur mogna ni är som seriöst fortfarande snackar skit om folk bakom ryggen på dom.

Nu är det ju faktiskt såhär att jag kunde inte bry mig mindre om vad alla människor tycker om mig. Jag har ett liv det kanske inte är mycket men jag har tyvärr inte så mycket fritid till att sitta och diskutera eller ens tycka saker om andra!

Men om ni nu har åsikter om mig så har jag en mobil jag kan nås på den dygnet runt och snälla ring om det nu finns någon som har så mycket intresse och åsikter om mig. Skulle vara kul att höra det från dom personerna som antagligen tycker detta istället för av folk man träffar ute på gatan som säger att det går en massa snack om en!

Och alla ni som klagar på att jag inte hör av mig längre.

Jag har fullt upp hela veckorna det första jag tänker på är inte att höra av mig till alla folk jag känner. Sorry men har inte direkt så mycket tid över till mina så kallade vänner?

Men om ni nu ska klaga på mig så snälla hör för fan av er själv!! Annars så kan ni väll bara göra mig en jävla tjänst och håll käften, väx upp och skaffa er ett liv..

Och ja jag har en jävligt dålig dag. Är så jävla trött på allt folk och allt jävla skit snack för ni vet ju för fan inte ett jävla skit om mig eller mitt liv!