Så nu testar vi en 3:e gång.

Ja jag menar allvar det är serigöst 3:e gången jag sätter mig och skriver detta.

Och det är inte för er skull utan för min egen.

För varje gång jag har satt mig ner och börjat skriva detta så har jag aldrig hunnit skriva klart det.

Detta är nog det sista jag skriver i denna bloggen.

Jag känner inget behov av den längre.

Kommer nog ha den kvar och kanske kommer det komma nått spydigt inlägg om skånetrafiken igen ;) How knows :P

Idag är det ingen bra dag.

Idag har det varit en dag med mycket tänkande och känslor.

Vilket bara är så jävla drygt.

Jag är den som tycker att känslor inte borde finnas.

Det slutar alltid med att man blir sviken och sårad.

Inte bara av pojkvänner. Nej av familj och vänner också.

Och det är det jag tänker skriva om idag.

Om hur folk i mitt liv har påverkat mig.

Mina känslor för dom och varför jag är som jag är idag.

Vilket beror mest på allt folk jag haft eller har i mitt liv.

Tänkte börja med humlan.

Denna underbara människa.

Denna smarta och enormt starka brud.

Hon och jag har gått igenom så enormt mycket.

Hon är den som alltid finns där vad det än är så vet jag att jag har henne att lita på.

Vi har kännt varandra nu i ca 6 år. Och i dagens läge vet jag inte vad jag skulle gjort om jag förlora henne.

Vi må ha bråkat miljoner av gånger. Om vi har bråkat :P

Men grejen med oss är att vi är ett udda par tror jag.

Vi finns alltid där för varandra.

Och vad som än händer så är det henne jag ser mig själv ha kvar i mitt liv om 50 år.

Om vi nu har turen att bli så gamla det är så att man tvivlar ibland :P

Saken jag vill ha sagt är att hon är en stor del av mit liv och ingen jag vill bli av med för jag skulle inte vara Fija utan min humla.

Mamma

Våran relation har varit lite upp och ner genom åren.

Där fanns en tid för några år sen där jag verkligen inte ville vara i närheten av min mamma. Hon förstod inte mig vilket gjorde att dom sakerna hon ville att jag skulle göra var helt tvärtom vad jag ville göra med mitt liv just då.

Vi har aldrig riktigt fixat att bo ihop från det att jag var 11 till bara för några månader sen. Jag flyttade fram och tillbaka mellan henne och en massa andra ställen. Men nu i slutändan så är det bara henne jag vill bo med. Idag när jag är 19 så har jag äntligen lärt mig att uppskatta min mamma. Jag har lärt mig att förstå henne och hur hon tänker när jag tycker/tyckte att hon hade helt fel.

Idag när jag ska flytta hemifrån så är det nästan så att jag inte vill.

Jag vill bo kvar med min mamma. För vi har det jävligt bra nu. Och det finns ingen som jag skrattar så mycket med som med henne.

Jag älskar min mamma mer än livet.

Och det är en sak jag har saknat.

Att verkligen ha den relationen med henne för vägen vi har haft till dit vi är idag har fan inte varit lätt.

Jag har behandlat henne som skit så många gånger.

Jag skäms så jävla mycket för allt jag har gjort.

Och det bästa med henne är att idag så är hon bara så jävla stolt över mig.

Hon klandrar inte mig för allt jag gjort.

Och att ha någon som är så stolt över en har jag aldrig kännt att jag har haft fråns nu. Och det känns så bra att kunna ge henne den uppskattningen hon förtjänar. För det är nämligen så att även om jag inte sett det så har hon alltid satt mig först. Framför sig själv och allt annat.

Och ja hon är min mamma och det kan väll i vissas ögon anses som att vara hennes skyldighet som mamma. Men det är fan inte många föräldrar som hade stått ut med den skiten vi gick igenom. Och jag är så tacksam att vi har det så bra idag trots allt vi gått igenom.

Älskar dig mamma.

Nikolina

Denna tjejen och jag umgås inte längre.

Jag saknar våra tider riktigt mycket.

Vi stod varandra väldigt nära under en tid, som blev för kort.

Jag är sån som gör allt för folk som betyder nått för mig.

Hon fick bo hos oss min familj tog in henne med öppna armar.

Vi/jag gjorde allt för att hon skulle må bra.

Men tyvärr så ville hon antagligen inte må bra själv.

Och då blir det jävligt svårt att hjälpa en människa.

Våran vänskap slutade med svek och lögner.

Vilket tog väldigt hårt på mig fast det inte märktes.

Jag sket i vilket sa jag.

Men än idag så saknar jag dom dagarna vi hade.

För fan vad kul vi har haft.

X

Jag väljer att kalla denna personen för x.

Just för att detta är något som folk inte har med att göra.

Men som jag vill få ur mig.

Har kännt denna personen några år nu.

Och vi har haft ett ganska flummit förhållande till varandra.

Vi har alltid varit vänner och ibland mer än så.

En person som jag alltid kännt mig trygg med.

Vi har haft det jävligt bra dom gångerna vi har träffats.

Alltid haft kul och aldrig bråkat.

Tänker ganska mycket på denna personen fortfarande.

Vilket är så grymt jobbigt eftersom att jag både vill ha kvar personen i mitt liv och samtigt tycker det är jobbigt att fortfarande ha kontakt med.

Jag blir förvirrad när jag tänker på det.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka mina känslor när det gäller denna personen.

Det är en jobbig grej men mig.

Det är att jag ganska ofta när jag har en person jag tycker om och samtidigt tycker är jobbig att vara med pga olika saker, så har jag så jävla svårt att släppa taget om folk.

Och det är exakt så det är här.

Jag vill liksom inte släppa taget om denna personen.

Vet inte varför men det är bara så det är.

Göran

Detta är ett långt och plågsamt ämne i mitt liv.

Göran är då min"pappa" som jag i dagens läge inte har någon direkt kontakt med privat.

Vi har väll aldrig haft någon bra kontakt till varandra.

Ibland har det varit bättre och ibland sämre.

Just nu vill jag helst inte ha med honom att göra.

Vilket är ganska svårt eftersom att vi jobbar på samma ställe samtidigt som han ständigt försöker att få vara en del av mitt liv på sitt eget lilla sätt.

Jag sa upp kontaken med honom privat för över ett år sen.

Han valde sig själv och hans kriminella livsstil framför mig och hans familj.

Vilket gjorde mig konstigt nog förvånad.

Jag trodde väll att även om vi inte alltid hade en så bra relation till varandra så skulle han väll iallafall ta mig framför något annat.

Men oj vad fel man kan ha.

Göran har sagt att han älskar mig 1 gång i mitt liv.

Jag började gråta den gången.

Det var liksom en bekräftelse jag hade velat ha väldigt länge.

Att jag vist betyde något för honom trots hans konstiga sätt att visa det på.

Idag saknar jag min pappa.

För enligt mig så har jag ingen.

Han försvann den dagen han valde något annat framför det som ska betyda mest.

Familjen.

Han har gjort så extremt mycket skada i mitt liv.

Idag går jag till psykolog pga honom, för att lära mig att acceptera att han är en idiot och att det inte finns något jag kan göra åt det. Och att jag måste kunna acceptera det trots att jag inte tycker det är okej. Detta kallas acceptans. Haha.

Det värsta med det hela är nog inte att han är dum i huvudet utan att alla tror att han är en ängel bara för att dom inte vet vad jag vet om honom.

Först tänkte jag berätta allt för alla och skapa ett helvete för honom.

Men jag valde att hålla käften och låta honom skämmas resten av sitt ilv istället =)

Men saken är att detta är en sak som kommer plåga mig resten av livet, det är skit samma vad jag gör åt saken.

Jag älskade verkligen min pappa han var min hjälte, som alltid fanns där för mig när jag väl behövde honom.

Och att inte känna så längre är det värst jag gått igenom tror jag.

Drogerna

Ja det kanske är skumt att jag skriver dom som en person.

Det är som inte men dom är nog den största delen till att jag är den jag är idag.

Dom förstörde och stärkte mig på samma gång.

Jag tog mitt första bloss när jag var ca 12 år.

Jag var fast när jag var 13 det var inte länge jag höll på.

Men jag var så pass extrem.

Jag röka bara hasch och maja.

Men det var det första jag gjorde när jag vakna och det sista jag gjorde innan jag gick och la mig.

Hade det inte varit för att jag blev rädd för mig själv hade jag nog inte funnits här idag.

När jag var 15 var jag som värst jag gick inte i skolan jag var inte hemma och det ända man gjorde var att röga och vara med polare som också röga.

En dag kom jag hem till min familj och dom titta inte ens på mig.

Dom sa bara att jag inte var deras dotter, inte deras Frida.

Den dagen var jag ren och förstod någorlunda vad dom menade, några dagar efter det gick jag till in lärare och berättade allt.

Sen började helvete med att bli ren.

Jag ville inte veta vad jag hade börjat ta om jag inte hade slutat den dagen.

Jag gick igenom ett större helvete när jag slutade än när jag höll på med det.

Man fick ta tag i verkligheten liksom.

Och min verklighet var inte vacker.

Idag har jag varit ren i snart 4 år.

Och jag är så jävla stolt över mig själv.

För det är fan det jobbigaste och starkaste jag gjort i hela mitt liv.

Och sist men inte minst Ricky.

Detta är nog den personen som har fått mig att förändras som mest i mitt liv.

Både till det negativa och en del positivt.

Våran historia är lång.

Jag orkar inte skriva ner allt för då kan jag lika bra skriva en bok.

Men dom sakerna som har påverkat mig mest är nog alla svek och lögner.

Det är fan inte lätt att gå igenom allt det jag gjorde när vi var tillsammans.

Ricky var my first love och allt sånt bullshit.

Älskade denna killen så grymt mycket att jag lät honom dra ner mig så långt ner att jag inte var mig själv längre.

Jag blev en liten osäker tjej som bara förlät och tog imot skit från allt och alla.

Han var otrogen så många gånger att den sista tiden bara räknade jag med att om han var ute utan mig så var han med någon annan.

Men vad fan skulle jag göra liksom?

Han sa att han aldrig skulle göra det igen och att han bara älskade mig.

Jo man var ju blind och gick på det gång på gång.

Det var inte bara med andra brudar han ljög om, nej det var allt.

Men jag älskade honom och struntade i vad folk sa till mig.

Jag levde på dom där bra dagarna vi hade.

Dom var inte många men dom var underbara.

Jag älskar honom fortfarande det kan jag inte neka.

Men nu är det slut, jag håller på att bygga upp mig själv igen.

Det kommer ta tid men jag kommer att lyckas.

Jag ska bli stark igen.

Och det är så många fler som har fått mig att känna mig så jävla låg.

Och så många som jag fortfarande har svårt att glömma just pågrund av att jag är den som bryr sig, den som hjälper och stöttar folk fram tills det att jag lider av deras lidande.

Det är min svaghet.

Detta är jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta jävla namnet förföljer mig haha. Som alla vet så kallas jag ofta bitch. Och ja jag kan ju inte annat än att hålla med vissa gånger :P. Men nu har detta öknamnet förföljt mig till jobbet haha. Jag är EMC Malmö's Största Bitch hahahaha. Gan...

Fan vad jag hatar mitt tråkiga liv ibland. Man ser liksom alla runt omkring en som går vidare med sina liv och som verkligen är lyckliga. Jag fick den frågan för ett tag sen. "Är du lycklig?" Jag kunde inte svara på den frågan utan att tänka ti...

Är så jävla trött på folk. Vad är det svåra med att vara ärlig? Jag har aldrig varit den som har svårt för att vara ärlig just på grund av att jag tycker inte att det finns någon anledning till att ljuga. Men antagligen så är jag en på miljonen...

Vet inte hur mycket mer jag orkar nu. Att jobba ihop med min så kallade "pappa" tar verkligen alla krafter av mig. Det blir bara värre och värre för varje månad. Orkar inte ens försvara mig längre utan istället är jag bara tyst. Men om jag in...

Ibland undrar jag vilken ålder folk har som jag umgås med. Känns konstigt nog som om man har ett umgänge på 14+. Eller umgänge kan jag väll inte kalla det eftersom att jag sorgligt nog inte umgås med folk längre. Just på grund av deras ständiga...